söndag 30 december 2012

Till mig!

 I bland går det undan. Som när man upptäcker att man inte har något att ha på sig, och det är julaftonsmorgon... Då är det tur det fanns en bit tyg kvar av den fina blommiga viscosen som jag sytt en klänning till min syster i, och att jag har en färdigklippt kjoldel (i ekologisk bambuvelour) som matchar perfekt till. Sydde sista sömmen när gästerna anlände. *pust*

Ännu en klänning blev det, denna gång i ett sött lite bubbelgumsrutigt jersey tyg. Kände att jag ville ha något för att bryta av allt det rutiga, så på ryggen blev en frihandsbroderad design av hibiskusblommor. Den tog tid, men jag är riktigt nöjd.
 Baksidan av klänningen. Märk väl att dockan är sisådär minst 10 storlekar mindre än vad jag är, så klänningen sitter mycket bättre på mig...
Tyget var inte rakt någonstans, så mönsterpassning var det inte frågan om. Blev bra ändå.

 Detaljbild på broderiet. 
Kommer definitivt bli mer av sådant här, jag blev väldigt glad i resultatet.

fredag 9 november 2012

Har ju helt glömt...

Jag var ju med även vecka två i septemberutmaningen.

 Det blev en monsterdräkt till fisens kalas, i form av luva, väst och kortbyxor. Sydde också ett set med byxa och tröja i snorgrönt baddräktstyg att ha under då avigan på det håriga tyget är riktigt otäck. Det setet fastnade dock inte på bild.

Sen blev det en pyamas i en underbar pirat-ribb. Mer pyamasar måste sys.

Ett par do-redo-byxor blev det med, av en t-shirt som "krympt i tvätten" för fisens far. Gillar egentligen inte mörka kläder på små barn, men trycket lyfter hela byxan känner jag.

söndag 4 november 2012

Höstbytet -12


 Jag har varit med på årets höstbyte inne på Vi Sytokiga på Facebook. Paketet skulle innehålla en överdel, en underdel och en accessoar. Här är mitt bidrag!
Egna mönster precis som vanligt.

 Det blev ett set med tröja, byxa och mössa. Mössan och tröjan fick applikationer i form av ormar, och jag är riktigt, riktigt nöjd! Byxorna är enkla smala velourmuddisar, som är perfekta att ha under overaller då de inte knölar så mycket.
 Så här ser ormen ut på tröjan, den slingrar sig från bakstycke till framstycke.
Applikationen är i velour (tunga och skallra i bambuvelour till och med) medan tröjan är i jersey.

 Detaljbild fram

Detaljbild bak

Och så mössan, sydd i velour och fodrad med muddtyg.

tisdag 9 oktober 2012

Fy skäms Lindex!


Ännu en gång har en av dessa jättar till företag stulit från en illustratör som hankar sig fram på sina skapelser. Att det är stöld är det ingen fråga om, figuren är så slående lik så det kan inte vara ett misstag.
Läs mer här!
Lindex är så stora så man kan tycka de borde ha råd att anlita egna illustratörer med egna ideér...

Skäms Lindex!

Once again a gigant corporation has stolen from an illustrator whos just getting by on once creations. Its no question about it, this is stealing, there are virtualy nothing separating the original from the stolen version. This cant be a misstake.
Read more here!
Lindex is such a big corporation that one would think that they would affoard to hire illustrators of their own, with ideas of theire own.

Shame on you Lindex!

söndag 7 oktober 2012

Ett år av saknad, ett år av sorg

I dag är det ett år sedan min älskade pappa förlorade kampen mot cancern, endast 53 år ung.
Saknaden är oändlig, och det får den vara.
Han väntar på oss när det blir vår tur.

Pappa går i skogen i sällskap av Rufus och Mitzi och plockar svamp. Med sig har han sin favorit-svampkniv, den röda. Fåglarna sjunger i trädtopparna och skogen doftar jordigt av fuktig mossa och granbarr. En ormvråk skriar i fjärran. Han har sin slitna jeansjacka på sig, den som nästan ramlar i bitar, och i bröstfickan ligger den lilla svarta borsten, som alltid. Där han är finns ingen smärta, ingen tid. Solstrålarna silas genom trädkronorna och allt är stilla.


(mitt tal till pappa på begravningen)
Pappa

Min pappa hade många titlar; livskamrat, pappa, morfar, son, bror, vän.
Alla som är här i dag har förlorat någon. Jag har förlorat min stora idol, min hjälte, min pappa.
Vi har samlats här för att hedra, men framförallt för att minnas min pappa, Vesa.

Trots att han är borta kommer han aldrig försvinna, han kommer aldrig glömmas. För alla de minnen vi bär med oss, är vad som håller honom levande, i våra hjärtan.

Jag kommer alltid minnas våra svampjakter i skogen, beväpnade med en varsin korg och kniv gjorde vi marken osäker för såväl kantarell som karl-johan. Lyckan var när vi snubblade över fina fårtickor, så vi kunde göra pappas fantastiskt goda svampchips.

Jag vördar minnet av promenaderna runt gruvhålen vid Stollen, eller turerna i farfars båt med ett varsitt spö. Jag minns särskilt en fisketur, den gången pappa krokade en, för mig jättelik, gös i ryggfenan och mirakulöst lyckades få upp den i båten. Den kvällen bjöds det på gösfilé soto mayor hemma i det gula huset på berget.

Jag minns alla hans historier, anekdoter från barndomen, som han trollband oss barn med. Vi satt som små ljus medan pappa med ett pillemariskt leende talade, och vi skrattade så vi grät.
Jag minns stunder vid köksbordet, bara pappa och jag. Som när han skulle göra senap, och gjorde den så stark så tårarna rann på mig som satt på andra sidan köksbordet. Den var så stark så inte ens pappa kunde äta den.

Min pappa var min trygghet. Min pappa var oövervinnerlig.
Men det finns två saker vi vet med säkerhet i livet; vi föds och vi dör. Vi dör och bara slutar att finnas. Vi tror att vi är förberedda på att livet kan ta slut, och rent intellektuellt förstår vi kanske. Men när någon man tycker om och behöver dör, så är vi inte alls förberedda. Det går inte att förstå eller acceptera. Döden är bara meningslös och obegriplig.

Hur säger man adjö till sin pappa?
Hur accepterar man den oundvikliga och slutgiltiga döden?
Pappa lyckades övervinna sin sjukdom första gången, och den andra, men tredje gången kämpade han in i det sista, och det vet alla här inne, inte minst jag. Vissa slag kan man inte vinna, hur hårt man än kämpar.

Pappa hade varit stark nog. Han har varit en del utav livet, och nu måste livet gå vidare utan honom. Hans smärta tog slut, och samtidigt började vår. Det är dags för mig att släppa taget om min pappa. Saknaden är evig och det får den vara. Jag är tacksam över de år vi fått dela, och allt han lärt mig.

Vila stilla älskade Pappa.



Jag är tacksam över att min son fick tre år med sin morfar, och även om jag är medveten om att han kanske inte kommer ha några egna minnen av morfar så kommer han i alla högsta grad alltid att vara en del av hans liv.
Vi pratar ofta om morfar med fisen, och ännu minns han. Som när vi skulle åka på kryssning, och fisen berättar att han åkt båt med sin morfar. Han minns, på sitt eget sätt.
Pappa avgudade fisen, och fisen idoliserade sin morfar. Precis som det ska vara. Han träffade honom sista gången lördagen veckan innan pappa somnade in, då vi firade fisens treårsdag. Morfar var så stolt över att han kunde vara med och ge fisen paket, och fisen var så varsam med morfar.

Adjö, Morfar Räv, vi ses sen!

måndag 10 september 2012

Brallor i rasande fart!

Jag är med i "3 i veckan" utmaningen på gruppen Vi sytokiga på facebook, där vi utmanar varandra att sy tre saker på en vecka för att var med i ett lotteri om fina priser. Jag trodde i min enfald att jag skulle ha massor med tid. Men så blev fisen sjuk, och dagarna flög iväg i snorlandet.
När en timma återstod av förra veckans utmaning fick jag äntligen tummen ur, och lyckades både klippa, sy och fota dessa innan deadline. Inte illa pinkat.

De vänstra är svart (men den ser blå ut på bilden) stretchdenim köpt i gruppen tygsamlarna på facebook. Denna matchade jag med grön mudd från stoff&stil.
Mittenbyxan är en hundtandsmönstrad twill fyndad i mormors gömmor, ingen stretch så sydde dem lite rymligare. Röd mudd från stoff&stil.
Så tillsist de högra byxorna som är i en beige/brun stretchdenim även den köpt på tygsamlarna. Även här mudd från stoff&stil.
Storlek 122 på alla, så fisen har lite att växa i.



torsdag 6 september 2012

En del sytt...

Det har blivit en del sytt, men jag har varit dålig på att dokumentera det som blivit gjort.
Nu är det dock dags!

Först ut är två klänningar till mig.
Kjolen är helskuren för mycket vidd, mönstret har jag knåpat ihop själv.
Tygerna köpte jag på Calletex när jag var och hälsade på Therese i somras.
Den ljusgrå är lätt genomskinlig och bärs med ett linne och leggings under.

 En tunika till världens bästa mamma har det blivit också, i mina medaljonger.
Tyg från JNY då givetvis.
Den sitter så fint på henne, min fina mamma.
 Sen har det blivit två klänningar/tunikor till min lillasyster.
En med drakar och paljetter samt en i leopardvelour.
Draktyget är köpt av en privatperson och leopardtyget hittade jag i en stuvlåda hos Ohlssons tyger.
Den leopardmönstrade är egentligen en del i hennes kattdräkt, som hon har när hon är på konvent.
Den sitter superfint på henne, min vackra syster.

Till sist har det blivit en tunika till min älskade mormor.
Jeansblå med rosor passar henne strålande, och hon blev så glad.
Tyget har jag fyndat på facebook för säkert ett år sedan.

onsdag 8 augusti 2012

Robot

 En robot med armar, huvud och detaljer i lurexgarn, så han ser riktigt metallig ut. Det gröna garnet har även det glansiga trådar i sig för en mer metallisk effekt.

fredag 3 augusti 2012

Lite nytt, lite sytt och lite virkat

 Efter ett par dagar av semester spenderade i Hallsberg hos finaste Therese känner jag inspirationen flöda. På plats fanns också supermysiga Annika och Moa, samt att Karolin trillade in för en tur till Jofotex på onsdagen. Underbara dagar med underbara människor, jag håller er så kär!
 En liten draken har det blivit. Tror han har Vattkoppor, eller en svår allergisk reaktion. Eller så är han bara giftig. Hemskt söt är han då i alla fall!

Sen har jag äntligen virkat klart min giraff. Ett evighetsprojekt kändes det som.
 

Lite shopping har det blivit också. Lite.. ;)

fredag 20 juli 2012

Svinigt!




Eller i alla fall en liten griseknoe med knorr på svansen och allt.

En liten kanin




En busig kanin fick det bli med fladdriga öron och rosa tassar. Självklart en boll till svans.

torsdag 19 juli 2012

En morot...

Komplett med blast och allt.

Smått besatt av att virka, ja...

I all hast virkades en liten snögubbe till min stackars sjukling.
Det är riktigt roligt att virka!
Även om jag bara låtsas och inte har en aning om jag gör "rätt" eller inte...

onsdag 18 juli 2012

Jag fortsätter låtsas att jag virkar

 Senaste tiden har jag varit lätt besatt av att virka, så fisen har fått påfyllning i sitt förråd av virkade leksaker. Mönster är för mesar... ;)

En mandarin komplett med skrutt och allt i härligt orange.

 Ett stycke hamburgare med sallad och ost.

 En sur citron.

 En oval glass, förgglad och härlig! 

 En aubergine, eller ett lila päron, det är frågan...

En liten knubbig kyckling blev det också.

Sew-along tygbindor del 3 - färdigställning

 Nu har vi kommit till steg 3 i sew-alonen för tygbindor - montering och färdigställning.
Du har nu tre delar; spärrskikt, absorbtionsskikt och torrskikt.
 Börja med att nåla ditt absorbtionsskikt till torrkiktets aviga. Här behövs många nålar och att man syr med lågt pressarfotstryck för att inte skikten ska dra sig.

Jag syr stickningarna med stygnlängd 4, och med ungefär en pressarfotsbredd emellan. Dessa stickningar syr man dels för att bindan ska bli mer stabil, och sen också för att den inte ska knöla sig.

 Sedan är det dags att sy ihop torr och spärrskikt med varandra. Lägg dem räta mot räta och sy en raksöm i sömsmånen du har mellan absorbtionsskiktet och torrskiktet. Använd en tunn och vass nål som tar sig igenom PULet bra, annars blir det lätt hoppstygn.
Lämna ett vändhål på c.a 4 centimeter. Jag brukar sätta vändhålet på sidan på en av vingarna.
Kräng bindan rätt.

Stoppa in vändhålet så kanten blir jämn och fin och sy sedan en stickning runt hela bindan, ungefär en halv centimeter in från kanten. Detta stänger vändhålet samt stabiliserar ytterligare.

 Nu är det dags att sätta knappar. På bilden har jag monterat ena halvan av knappen så ni ska se placeringen. Vik in vingarna över bindan och sätt knappen mitt i överlappet dem emellan.
Hur man monterar knappen beror på viken sorts knapp ni har.

 När knappandet är klart så är bindan klar!
Nu har du sytt dig en alldeles egen tygbinda, bra gjort!

Så här viker man ihop bindorna sen så man får fina små paket.
 Vik in botten där vingarna börjar.
 Gör lika med toppen på bindan.
 Vik sedan in ena vingen över de redan invikta delarna.
Vik över den andra vingen och knäpp - klart!